... visste vi att det skulle ske... bara inte när... Vi hade under två veckor levt och bearbetat tanken... men aldrig aldrig kan man bli beredd.

Varje dag, på hela året, 5 år senare bearbetar jag fortfarande tanken... 

Dagboksanteckningar från Williams hemsida : www.williamhedman.dinstudio.se

1 år

2006-04-17 20:48

idag är det 1 år sen vi åkte in till viaby lasarett för pungbråck... ett år sen william blev sjuk, karusellen startade, lidandet började.... williams lidande...

Tänker man tillbaka så kan man knappt fatta att det är sant..att detta drabbade just våran familj...VÅRAN familj....VARFÖR...?? en fråga som vi aldrig kommer få svar på... lilla hjärtat som han har kämpat sig igenom operationer, sövningar, nålstick o hemska biverkningar av cytostatika....till vilken nytta? Nu ska han snart lämna oss...somna in, slippa allt lidande o gå vidare till ett ställe där han kan få leva, må bra, utan smärta o hemska undersökningar....

Trots detta så ser vi tillbaka på året med ett leende på läpparna... william har klarat allt med glans o för det mesta varit glad...alla hans bus o tokiga upptåg, som gjort att vi som familj orkat vidare.... Trots alla bakslag så har william kämpat såå tappert. Älskade lilla vän! Ibland undrar man hur han orkat, hur hans kropp orkat, men det har den...fram tills nu.....

en sak som är säker är iallafall att ingen har charmat oss som william, inget har utstrålat så mycket glädje som william, han kommer vara älskad o saknad för all framtid.... all framtid. Livet kommer bli tomt...det kommer finnas en tom plats i våra hjärtan som ingen annan kan fylla.... INGEN! Vi kommer minnas william som en solstråle, som en kämpe.... vår älskling!!

Idag har han haft 40,2 grader i feber, svetten har runnit av honom o han har mest sovit! Framåt eftermiddagen så piggnade han på sig lite, tittade på mora träsk o kastade boll med Faffa... det är fortfarande dom här små ljusglimtarna som håller oss över ytan, hur skulle vi annars orka... hur skulle vi orka utan william?! Det som skrämmer oss mest är hur vi ska orka sen..... det gör oss livrädda... men tror att man ä beredd, men blir man nånsin det??!

Älskade william, du är alltid en del utav oss...i all oändlighet!!!!

Upp i morse, lämna barnen på dagis, ner till hallen för att se Sebastian spela innebandy.. duktiga ungar ! Är grymt inponerad !

1300 va de Emils tur.. dom spelade 11-1, 10-3 och 8-3 (tror jag), vilket resultareade i att dom vann sin grupp... SNYGGT jobbat...

Hämtade tjejerna, Wilma hostig...ont i bröstet... :/

Tyra har det superjobbigt med sin andning, tät som tusan så nu kör vi på med pulmicort så mycket vi får och kan...

I morrn är det 5  år sen William lämnade oss för ett smärtfritt liv nån annanstans... jag är känner mig ihålig, tom... och ledsen ! Jag kommer aldrig vänja mig vid att han är borta...!

5 år, men ändå känns det fortfarande som det va igår jag höll hans hand... pussade o skrattade ihop med honom... !

Nästan timme för timme går jag igenom... o det känns i hela kroppen... ord är inte tillräckligt...

Helgen har vart ett evigt klagande, och jämrande från Ebba. Hennes mage har gjort så ont att hon stundvis skrikit av smärta. Magen har vart stor o uppsvälld, stenhård...

I söndagskväll va hon blek o klagade över smärta och hon fick ligga med värmekudde i soffan tills hon somnade...

När måndagen kom ringde jag barn, dom ringde upp 1345 och 15,15 fick jag en akuttid för Ebba...

Elin tog Wilma Tyra och Emil medans Emily körde in oss.... Vad hade jag gjort utan er ?!

Patrik åkte hem från jobbet...

Väl inne, kändes det o klämdes, ingen förstoppning... så då återstod bara en massa provtagning för att förhoppningsvis få ett svar.

Det blev njur o leverprover, sköldkörtelprob, gluten och mjölkallergiprover och vanlig blodstatus...

Nu väntar vi och väntar....väntar o väntar...

Fredag bjöd på härliga stunder o en härligt solig dag.

Likaså Lördag blev underbart mysig. Bus o skratt o grillning med underbara människor...

Bilder säger mer än tusen ord...

....blev en toppendag.... Som vanligt hade han vädret på sin sida, vilket han brukar ha på sin födelsedag... och så alla fina människor som kom för att gratta honom, ringde eller hörde av sig på annat sätt...

Han njöt i full drag hela dagen, och vi med honom <3

Idag fyller vår finaste Emil 8 år....

Som vi Älskar honom.

Är så glad att han är VÅR

Har just i detta nu bokat o betalat

Patrik kommer bli galet glad... ! Det är en ÖVERRASKNING , som han ska få i slutet på Juli (om jag kan hålla mig aå länge) så ni som läser min blogg håller tyst ;)

idag har vart en härlig dag, som alla andra, oftast :)

Ungarna har vart på bra humör.. Emily kom o fikade efter dagis, elin därefter. Vi lunchade och gick o hämtade barnen på dagis till klockan ett.

Vidare till församlingshemmet där barnen lekte och så hämtade vi handavtrycken som barnen gjort... dom får pryda väggen här hemma så småningom.

Ikväll har vi Casper här, Therese är på föräldramöte.

Och i morrn är dagen med stort D, emils 8-årsdag ... ojoj som han längtar.... troligtvis kommer han inte somna förrens sena timmen ikväll :)

Nu ska kvällsrutinerna intas, välling, pyjamasdax och varva ner lite innan läggdags... !!!