Tiden går fort när man har roligt... Jag kan kostatera att tiden går fort oavsett man har roligt eller inte :)

I och med Tyras inskolning så sköljer känslorna över mig... Jag har ingen aning  om vad framtiden har att erbjuda... det enda jag vet är att tiden har gått sååå fort...

Om 13 dagar har jag och Patrik varit tillsammans i 16 år... det är lång tid... vi har gått igenom mycket, mer än vi någonsin kunnat ana...

För snart 9 år sen fick vi veta att vi väntade barn...

Några månader innan hade jag sökt till Växjö akutmottagning för fruktansvärda buksmärtor. Efter en utredning fick vi veta att jag hade Endometrios och att vi förmodligen inte skulle kunna få barn... lite skrattretande med facit i hand :)

För 8,5 år sen sade jag upp mig från mitt jobb som Undersköterska och vi flyttade hem till Gotland... och i April 2003 föddes Emil :)

När Emil va 7 månader gjorde vi ännu ett positivt graviditetstest... Vi väntade barn igen... !! En massa blandade känslor... och i Augusti 2004 föddes William

Vi kände oss lyckligt lottade och nöjda med två barn... :)

När William va 8 månader upptäckte vi att han hade cancer, men han opererades och i juni 2005 berättade läkarna att William va 99,9% frisk

Vi hade satt upp William i dagiskön och i Augusti skulle han börja sin inskolning !

Två veckor innan fick vi veta att William fått tillbaka sin cancer som tagit över hans kropp med en enorm kraft och snabbhet.

Flera månader av cytostatikabehandlingar och massor av operationer följde. Men i April 2006 orkade inte hans lilla kropp mer. Han dog 4 månader innan han skulle fylla 2 år.

Månaderna som följde minns jag som ett töcken... och trots P-piller och den djupaste sorg så testade jag Positivt en dag i Juni 2006

Vi trodde knappast att det va möjligt... HUR va det möjligt. Från att inte kunna få barn, till att bli gravid trots preventivmedel ?

Abort fanns aldrig på kartan, och vi kämpade oss igenom en Graviditet full av rädsla och oro, blandat med sorg och saknad efter William.

Jag kunde aldrig njuta av den graviditeten, jag vara bara rädd...sååå jävla rädd att något skulle hända.

2007, I mars föddes vår dotter, en liten Wilma :)

Namnet bestämde Emil...

I samband med att vi kommit hem från sjukhuset i April 2006 så säger Emil en eftermiddag till oss

"Jag ska få en lillasyster, och hon ska heta Wilma"...

2 månader senare visade testet två 2 blåa streck...

Några dagar innan Wilmas ettårs dag anar vi oråd då jag haft "maginfluensa" i två veckor som inte gett med sig...

Söker på Vårdcentralen, och mycket riktigt så visar det sig att jag är gravid, trots Spiral...

Fråga mig inte hur detta är möjligt.....Fråga mig inte !!! :)

Från att inte kunnat få barn alls, till att försöka vänja oss vid tanken att vi ska bli 4 barnsföräldrar...

I november 2008 föds en liten Ebba...

I oktober 2009 va det dags igen... :) Ja, skratta ni... men den här dagen minns jag särskilt väl...

Jag och barnen va på väg hem från affären. Plötsligt börjar jag blöda, hade några månader innan bytt preventivmedel till en "säkrare" variant... så jag trodde blödningen berodde på det.

Jag trodde allvarligt den dagen att jag skulle förblöda, att jag skulle dö.

Aldrig tidigare i mitt liv har jag  skådat så mycket blod. Jag va svimfärdig av den snabba förlusten.

Kändes som att jag tappats rakt upp och ner på allt mitt blod som cirkulerat i kroppen.

Elin störtade sig hit och Patrik kom som ett skott från jobbet.

Vi körde raka vägen in till akutmottagningen, som konstaterade att jag "bara" va gravid i TREDJE MÅNADEN !!!

När jag kom tillbaka hem till en orolig Elin som suttit barnvakt då grät jag som ett litet barn, skakade som ett asplöv.

Hon måste trott det värsta, och när jag berättade att jag va gravid så trodde hon först att jag skojade ;) Då va det inte så kul... men nu i efterhand kan jag le åt det...

Den här gången övervägde vi faktiskt abort... 5 barn... herregud, hur skulle vi klara det...

Jag hade ju tänkt börja jobba, Ebba hade ju inte ens hunnit fylla ett....

Vi kom ganska snabbt fram till att det inte fanns en möjlighet för oss att orka med en Abort.

Hur skulle vi kunna? Att medvetet ta bort ett barn när vi utan att kunna göra något förlorat vår William ?

Det blev ännu en tuff graviditet med restriktioner om att inte lyfta tungt. En resa till Huddinge för ultraljud utförd av specialister då jag fick ännu en störtblödning i November...

Magen växte på som den skulle och i Maj 2010 föddes Tyra

Under våra 16 år tillsammans har vi hunnit med en hel del kan man säga...

Vi har nu fem barn... trots att vi inte kunde få några alls enligt läkarna... Hur jag kunnat bli gravid trots preventivmedel är ett mysterium, men jag är övertygad om att det finns en mening...

Nu i skrivandets stund planerar vi inga fler barn... haha...Vi va nöjda med 2... nu har vi fem och är mer än nöjda... =)

Jag ångrar ingen av dom, oplanerade, jovisst men absolut inte oönskade....

Vet egentligen inte vart jag vill komma... mer än att...Livet blir ALDRIG som man tänkt sig...

Och livet är för kort för att inte njutas av...

Jag njuter VARJE dag, Jag älskar mina barn över allt annat...

Nu skolas Tyra in på dagis... framtiden är oviss... Men efter 8,5 år hemma med barnen så tycker jag faktiskt att det är MIN tur nu... Nu vill jag ha ett jobb..mer än något annat !!!!

.... för det ska jag alldeles straxt göra...

Ungarna sover som stockar sen flera timmar tillbaka...

Ebba har börjat på madrassvila, istället för att sova i vagnen... Hon gillar det.

Visseligen somnar hon inte, så det är en trött Ebba som gör allt för att smita undan vid halv 6 tiden för att slumra en stund... men efter maten är hon pigg igen !

Nej sova va det ja...

Överträffar alla mina förväntningar !

Idag har Tyra knappt vart vid min sida alls, och jag har verkligen känt mig överflödig :)

Hon har gått runt o lallat i sin egen värld och även följt med sin inskolningsfröken på olika små äventyr...

Det känns verkligen toppen...och jag känner mig sååå glad !!

Gick hem 20 minuter tidigare än vi tänkt... Tyra började bli trött, och med tröttheten kommer humöret ;)

Hon somnade som en stock i vagnen efter banan o yoghurt...får se om hon vaknar snart !

Det tar på krafterna att utforska världen !!!

....fyller FYRA år idag....

Grattis Världens bästa Hampus på födelsedagen !!!1

....första inskolningsdagen på dagis avklarad... och jag måste säga att det gick jättejätte bra...

Tyras trivdes som fisken i vattnet. Jag försökte hålla mig lite i bakgrunden...då och då letade hon efter mig med blicken men fortsatte sen med sitt bara hon fått bekräftelse att jag va där...

Det känns annorlunda den här gången... Jag hoppas att det fortsätter att kännas lika bra som det gjort idag :)

Stora Tyra Myra !!!!

.... som vi väntat på dagen i morgon... funderat, gruvat mig...

Det är faktiskt med lite sorg i hjärtat som jag inser att Tyra börjar bli stor, min MINSTA tjej...är inte så liten längre !

I morrn börjar hon dagis... Jag tror det kommer bli toppen... jag tror det på riktigt !

Visst sitter Ebbas tuffa inskolning i bakhuvudet, men jag går ändå in i detta med positiva tankar, det här kommer gå bra... intalar jag mig !

Så, önska oss lycka till i morgon :) Tyra ska bli en härlig dagisunge... Nu öppnar sig en heeelt ny värld för henne :)

...har vi precis sett... en sån underbar film som gick rakt in i mitt hjärta...

Vilka härliga o fantastiska människor !

Deras Motto "ALLA har en begåvning"

Sååå sant... Filmen fick mig att tänka till, känna efter...

Underskatta ALDRIG en människa med handikapp... ALDRIG !!!! =)

....då va denna helg över... det har gått såå fort och jag är grymt trött... nästan så jag önskar att det redan vore fredag i morgon igen...

I lördags blev det marknad för hela slanten, hela dagen...

På eftermiddagen kalas för jonathan där det bjöds på god smörgåstårta...

Sebbe skulle sova över hos Emil och Simon stannade oxå över till Wilmas lycka.

Vi spelade kinect kvällen lång, och herregud va vi garvade...

Jag kan säga att det va flera flera år sen jag hörde Simon kikna av skratt PÅ RIKTIGT... det va underbart och jag fångade det på film :))))

Emil o Sebbe fick välja om dom ville ha sovmorgon eller följa med ner på tivolit och jobba lite för Graips räkning, och dom ville följa med, så i morse ringde klockan 8.00 och vi traskade ner... Inget vidare drag o timmarna seeeegade sig fram...

Tack Sebbe och Emil för hjälpen.... :)

I morgon väntar vardag och jag längtar till Tisdag, men ändå inte...då börjar Tyra på dagis

Jag blir både glad och ledsen när jag inser att hon börjar bli stor...

Det ska bli en utmaning, för henne...och mig !! Men det kommer säkert gå bra...

Det är tufft att släppa taget o lämna över ansvaret för det finaste man har... men det är den största utmaningen man har som förälder... att just Släppa taget...även fast jag helst skulle vilja ha henne hemma längre...

Nej, svammel...godnatt !!!