Kan alla, jag menar... har alla möjligheten att känna den där villkorslösa kärleken till sina barn ?

Jag tror att alla inom sig kan känna den (någonstans), men kan alla visa den ?

Jag tror på att kärleken vinner över allt.

Dessutom är det Gratis.

Ibland kanske man vill rymma hemifrån, bara försvinna.

Tänka tanken att Sälja barnen på blocket efter att bara bråkat och tjatat en hel dag.

Till och med när man bara känner att man är slut som artist efter att barnen drivit en till vansinne.. 

Även då är dom förtjänta av trygghet kärlek och respekt !

Att dom vet att man älskar dom oavsett bråk och utbrott.

I det långa loppet, när vi blir vuxna och tänker tillbaka på vår barndomen så är det kärleken och tryggheten vi minns. Inte prylarna.

Jag tror att ingenting i världen är värt mer än den kärlek vi ger, men framförallt visar våra barn.

Att vi alltid finns där, i alla lägen.

Vad betyder pengar, massa prylar, mutor och lockelser om man inte får kärlek från dem som ska vara den största tryggheten i livet ?

Ens mamma eller pappa.

Jaja, det är klart att jag oxå kan "muta" mina barn, med ett tuggummi i affären eller en glass om dom städar sitt rum ;) men jag ser småsakerna mer som en belöning än som en muta

Men om jag inte ger dom min villkorslösa kärlek,  respekten och vetskapen att dom ALLTID kan lita på mig, vad betyder då en häst en cross en studsmatta en moped eller en hundvalp ??

Barn må verka mutbara, men det slår tillbaka... oh ja... det slår tillbaka.

Någon skrev på FB :

Det finns många som behöver lära sig hur man älskar människor och använder saker.

 Inte hur man använder människor och älskar saker !

Tänkvärt tycker jag !

Väckte mina små och stora stjärnor 05:15 i morse. Det förvånar mig alltid att dom är på så himla gott humör den tiden på morgonen.

Traskade iväg till dagis vid 06 och kom dit straxt efter.

Dörren låst, allting släckt.

Det kom fler barn och föräldrar och ännu fler. Klockan tickade på men ingen fröken i sikte.

Kl blev 06:15... och det fyllde på med kalla och trötta barn utanför.

Sen äntligen 20 över 6 kommer det en stackars fröken (som skulle börja halv 7) och möts av detta.

In och klä av oss och lämna.

Både jag och Patrik kom försent till jobben och sen fortsatte hela dagen i "dåliga" tecken.

Jag har sprungit arslet av mig på jobbet. Knappt suttit still en minut.

Alla mina egenskaper tastades till dess spets.

Min kunskap, mitt tålamod, stresstålighet, mitt kom-ihåg.

Till och med min fysiska styrka :)

Dagen gick fort så vi får se det positivt och till min räddning så fick jag åka med Elin och Emily från stan.

Annars hade jag väl somnat på bussen och vaknat i Fårösund ;)

Kvällen blev desto lugnare och alldeles nyss la jag på med en ytterst trevlig herre som ringde från TryggHansa.

Nu är våra försäkringar samlade och vips så sparade vi ett par hundralappar i månaden ;) Sånt gillar vi !

Nu ska jag gå sista vändet i tvättstugan, krypa ner och SOVA !!!!

Tack för idag, slut för idag !!

Tittar på Sofias Änglar.

Ett program som alltid berör mig.

Idag berör det mig extra mycket. På djupet.

Dom filmar från Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Avdelning Q84.

 "Vår" avdelning

Dom smyger in filmkameran på ett rum för att filma den lilla flickan med Svår leukemi.

Det är rum 27.

Rummet där William dog.

Allt bara fladdrar förbi, minnen !

En storm av känslor sköljer över mig och jag ryser av alla känslorna.

Tårarna rinner av sorg och vanmakt. Jag blir på nåt konstigt sätt helt tom i hela kroppen.

Jag ler mellan tårarna. Patrik kramar min hand och vi minns tillsammans.

Den svåra tiden, kantad av död och elände. Cytostatika och undersökningar.

Vi levde för dagen med skratt och glädje, bus och tokiga upptåg.

Hela avdelningen levde med oss.

Det må låta konstigt men att så mycket sorg, blandat med hopp och glädje... kan va så mycket liv.

Vi har nog aldrig levt så mycket som vi levde där.

Vi hade alla runt oss

Det va vi mot världen.. det va vi mot cancern.

Tilsammans.

Jag skulle inte vilja va utan en enda dag den där tiden. Jag skulle bara önska att utgången blrv en annan.

Vi levde.

Jag kommer aldrig leva så mycket igen.

William, min Älskling

Det va vi mot världen.

Vi vann inte kampen, men vi ses en dag.

Vänta på oss !

Då lever vi igen, allihopa TILLSAMMANS !

Massa Grattis till vår vän Jimmie somfyller år idag !!

HURRA HURRA HURRA !

Söndag såklart men det känns som Måndag !

Skulle samåka med Sanna till jobbet i morse och ringde och väckte en försovad Sanna 06.20 ;)

Men vi hann till jobbet. Tack snälla för skjutsen !!

Jobbade. Tunga Patienter men dagenflöt på snabbt och vips va kl 3.

Blev hämtad av Elin och sen åkte vi till Madde som fyller år idag !

Det bjöds på massa smaskens...jag måste säga att hon är en hejjare på Cupcakes :)

GRATTIS GRATTIS GRATTIS !!!!!!!!!!

Sen hem till familjen <3 som hart tillbringat dagen i Ardre !

 Jag har redan krupit ner under täcket för i morrn är det jobb igen på schemat.

Patrik cyklade nerför att fira Jimmie som oxå fyller år idag.

Mer om det i ett annat inlägg !

Lovely !!

Men det blev korthelg för mig för i morrn jobbar jag, och hela veckan som kommer.

Ja..annars då?

Premiärgrillade igår med Therese o Casper. Mums ! Längtar redan till nästa gång.

Holly sov över och hon o Wilma tyckte det va lagom att vakna 06.30 i morse... varför ska man fortsätta sova när det är ljust ute ?????

Funderar starkt på att köpa kloka MÖRKLÄGGNINGSGARDINER :)))

Har haft äran att ha Casper här idag igen och alla ungar har vart ute och lekt hela dagen.

Näpp, nu ställer jag fram klockan och kryper till kojs.

jag säger då det !!

Trycket i örat vägrar försvinna. Molande huvudvärk är vardagsmat. jag kurerar mig med sol idag och hoppas innerligt jag ap riktigt frisk snart.